Sista gången, aldrig mer

Det var sista gången jag gick upp för trapporna, det var sista gången jag gick i korridoren. Nu är det över, nu är det slut. Det sjunker in mer och mer allt efter som dagarna går. Var det en evighet sen? Nej men det känns som så.

Var på skolan idag för att lämna tillbaka skåpnyckel och paserkort. När jag gick i korridoren och mötte lärare sken dem upp och sa "Heej är du här" och så fick jag ett leende. Pratade med några som undrade vad jag hade för planer. Fick många fina ord, kramar och "lycka till". Vissa ord från vissa lärare gjorde mig riktigt hoppfull om framtiden, något jag inte riktigt känt dom senaste veckorna. Lämnade en nyckel och ett plastigt kort. Fick med mig ord. Ord som fick mig att må bättre och känna att jag har möjlighet att göra det jag vill och framför allt att jag ska PROVA det jag vill.

När jag gick ner för trappan så hade jag ett leende på läpparna men ett gråtande hjärta. Aldrig mer mötas av lärarnas hej i korridoren, aldrig mer gå den väl improgramerade vägen från bussen till skolan, aldrig mer... Så mycket som aldrig mer kommer vara en del av mitt liv men så mycket som nu kommer ha chansen att bli en del av mitt liv.

Hejdå gymnasiet, hej resten av mitt liv.


Det var ett tag sen

Det här med att blogga har fallit bort en aning, så hur det blir fram över vet jag icke... Har minsann tagit studenten (fyyyfan vet jag är bra, tjoheej!) det kan jag i allafall rapportera.

Nu sitter jag i ett radhus en bit utan för underbara Sthlm, hos farmor... Lilla Farmor ♥
Annars? 

Jodå, den som lever får se...

RSS 2.0