Kärlek det förstår man sig inte på... inte jag i alla fall...

Man bestämmer inte vem, man bestämmer inte när, inte heller vart. Man kan ana, tro och hoppas... men man vet inget. Kärlek är nått fint. Något mellan två personer som älskar varandra. Det är en härlig känsla (trotts att det var länge sen jag själv kände den om jag ska vara ärlig och det ska man ju vara)

Det är den känslan man vill fånga och hålla kvar för evigt.

Fast rätt som det är lutar det för mycket åt andra hållet... Kärlek är jobbigt. Den finns inte där när man vill ha den, den försvinner lika lätt som den dök upp. Folk bli totalt blinda och ser bara den andra personen och glömmer det som finns runt omkring. Kärlek kommer emellan vänskap, hur gärna man än vill att det inte ska bli så,så är det så det blir. Det är en balansgång och många har väldigt dålig balans. Man ska klara av det som man gjorde innan kärleken slog till plus att man då lever i sin egen kärleksbubbla och allt blir inte alls som förut.

Att allt inte är som förut kan vara bra, att någon kommer in i ens liv och gör att livet på något sätt fått en helt ny mening, en mening med att göra det man gör för man vet att man har den finaste människan på jorden vid sin sida. Fast samtidigt känns det inge bra dom stunderna man inte är med varandra och man gör inget annat än att saknar... saknar och saknar. Det verkar lixom inte finnas nått mitt-emellan...

Kärleksbubblan som man är inne i rymmer bara den man är så galet kär i, vilket gör det svårt för dom som är utanför bubblan att nå fram. Man finns där men blir ett andra-hands-val eller mer som ett tredje hjul. Det är inte det att man inte är glad för de som är kära, för det är nått bra, ja nått fint att de har funnit varandra.
Det är bara det att det kommer en viss gräns då man inte längre tycker att det är okej att hela tiden komma i andra hand, att vara den som får vänta.

Även om man är en kompis så vill man få känna att man någon gång får komma i första hand. För man vet att man inte kommer kunna ta den plasten som den stora kärleken tar. Men för en gångs skull vill man vara den som får lite mer plats än den plats i skuggan av kärleken.

Man kan vinkla kärleken på så många olika sätt, när man är inne i den ser man bara det som är positivt, när man inte har den ser man den som något som kommer i vägen och ibland ser man inte vad man haft förens det är borta.

Kärlek ska vara nått fint, nått bra, ja nått som alla vill ha. Men det går lätt utför och sårad är det lätt att bli. Men trotts att det finns mycket jobbigt med kärlek så tror jag att det vägs upp av allt som är bra. För visst är det bra med kärlek, det är nått fint och fantastiskt. Nått som alla borde ha ♥