Jag sitter här med ett sårliknade utslag (eller vad jag nu ska kalla det) det sitter vid ena mungipan, det ser inte så fräsht ut och jag känner mig inte alls bekväm med det. Just att det är i ansiket är inge kul alls...Jag vill bara gömma mig för allt å alla, men egentligen så inser jag hur töntigt det är att sitta å klaga på ett sår. Jag menar det kan alltid vara värre och om jag nu är ute bland folk så borde ju dom ha annat att tänka på än om jag har ett fult sår i ansiktet eller inte, alla har ju sitt liv att bry sig om och jag tänker lixom "tänk om nån ser mig", "tänk om nån säger nått om det" precis som om hela världen kretsade runt mig och det gör den ju inte. Så då kan jag bli lite irriterad på hur jag egentligen tänker.
Men det är ju den eviga osäkerheten som gnager sig fast och då kan jag bli så irriterad på mig själv när jag kommer på vad det är jag lägger ner så mycker energi på, det har ju lixom hänt värre saker så vafan... Jag tror att alla har sitt lilla jobbiga inom sig som då och då dyker upp. Jag tror även att det är bra att bli påmind om hur bra man egentligen har det, för man inser inte hur bra det faktiskt var förens det blev sämre. Så man bore skriva ner när man känner att allt är skit, vad det är som är fel och vad man ska tänka på. Jag menar inte att man ska skriva en lång lista, bara en liten lapp som man kan sätta upp någonstans så man bli påmind då och då på hur bra man har det (då det lixom inte är nått som egentligen är dåligt)

Jag vet inte... men det kan vara värt att tänka på :)


Sara tog bilden idag! :)

Jag vet inte om jag egentligen är för personlig, men ibland känns det som om att jag vill dela med mig av mina tankar. Ibland så måste jag bara få ut vissa tankar från huvudet... Så nu har jag skrivit av mig!! *andas ut* haha x)


// LajsA