Yrade runt ännu en kväll, den bästa av många kvällar

I lördags var det andra och sista dagen på el storsjöyra.

Det började blött, extremt blött. Vädergudarna tyckte att spöregn passade ypperligt, vi tyckte till en början att det var ren katastrof. Men! Kvällen blev bra, så bra!

I och med det äckliga regnet sprang vi runt och frågade alla rem-stånd (roligt ord) vi kunde hitta om de sålde ponchos, det gjorde de inte. Vilket var märkligt då de själva hade sådana på sig. Hur som helst fick vi efter mycket letande tag på varsin. När det var gjort traskade vi till badhusparken där något väldigt väldigt oväntat skulle ske (något jag inte alls hade någon aning om då). Markus Krunegård var först ut, då jag nästan är lite kär denne mans musik kände jag att bara få se honom live skulle göra min kväll underbar. Men det slutar inte där. Stod där och sjöng med i varje låt och hoppade som en tok. Han var så bra, trotts regn! Lite regn (läs skitmycket regn) kan inte komma emellan en bra konsert med en fin artist. När han spelat klart tänkte vi gå därifrån, då han PLÖTSLIGT träder fram vid sidan av scenen i ett vitt party-tält. Mitt hjärta stannade (men kom igång igen utan några spektakulära upplivningsförsök). Ställde mig i kö för att få en närmre skymt av min idol. När jag var framme vid honom fick jag inte ur mig så mycket, lät som en tant med extremt darrig röst och sa något i stil med "Markuuuss, autograf? kaann jaag fffå eeenn krjaam". Kände mig extremt vuxen och vältalig, nej snarare som Lisa 5 år. Dessutom skulle jag i den känslosammastuden köpa en affisch som han kunde skriva på. Att leta pengar i en byxficka som är begraven av en regn-poncho är inte lätt. Men det gick! Jag fick en kram, fotades med Markus och fick med mig en stor affisch med hans autograf på. När vi gick därifrån började jag grina. Haha japp grina. Blev för många känslor på sammagång och när spänningarna släppte och jag insåg vad jag nyss varit med om (JAG HADE KRAMAT MARKUS KRUNEGÅRD) kom tårarna och jag var nu inte 5 år utan 14 år.

Det är något jag aldrig kommer glömma! Hur många gånger i livet får man en kram av sin idol? Har man tur händer det en gång... Jag hade tur ♥

Resten av kvällen var blöt och åter blöt, men inte gjorde det något. Vi käkade langos, fick nog av våra ponchos och slet av oss dom under Den svenska björnstammen. Var runt och kollade på olika artister och stod och vifftade med jämtländskaflggor under presidenttalet. När jag sedan satt blöt och trött på nattbussen hem kunde jag inte göra något annat än att le. Det var en av de blötaste kvällar i mitt liv men samtidigt en av de bästa!!


Yrar runt och skiter i strunt

Rubriker rimmar minsann, coolt vaa.

Nej men så här är det. Det är Storsjöyran just nu och det känns så himla kul! Kvällen igår var verkligen askul! Laleh var så strålande fin och underbar, Norlie & Kkv öste på och stämmningen var på topp och Melissa Horn sjöng ut sina fina texer över badhusparken där vi satt på en gräsmatta och bara njöt av kvällen. Senare var vi överallt, dansade som tokar och var allmänt hög på livet tror jag. Att bara få känna stämmningen, vandra runt i östersunds-natten och på något sätt känna sig fri. Ja på något sätt känner jag frihet. Kvällen slutade på topp (precis som en kväll borde och ska sluta) så första yran-kvällen får mer än godkänt.

Ikväll är det ännu en kväll fylld med musik och skratt. Först ut är Markus Krunegård och jädrar vad jag sett fram emot att se denna karl, åh kommer bli fint! Resten av kvällen är lite oplanerad men det blir bra. Fint sällskap löser det mesta!  

Nu: Hitta kläder, torka håret och göra sig redå för ännu en Yrankväll!
 

Det som händer nu händer nu, resten orkar jag inte tänka på just nu.

Nu ska jag försöka komponera ihop ett inlägg här, alla ord faller liksom platt och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. 

Sen har jag inte direkt prioriterat bloggandet, händer så mycket annat.

Som tillexempel att jag jobbar, har jobbat fyra veckor och har fyra kvar. Grejt! Trivs bra på mitt jobb, lite tungt ibland men det är väl de flesta jobb då och då. Annars lever jag ganska mycket i nuet (kan låta flum men lite så är det) känns som om jag lever som om sommaren aldrig kommer ta slut. Hösten är ett svart hål som är långt bort och som inte kommer komma nära på ett tag. Ett bra tag. Men det är inte sant. Hösten kommer fortare än man tror, just nu väljer jag att inte tänka på det bara. Saker och ting kommer lösa sig, känns så och dessutom orkar jag inte oroa mig.

En rolig sak som händer närmsta veckan är yran, något att se fram emot. Vet inte vad jag har för förhoppningar men får jag se Markus Krunegård på närmre håll är 100 meter så är jag mer än nöjd, bara tanken på att får höra hans fina texter live gör mig glad i hela kroppen. Sen finns det en drös av andra bra artister jag skulle vilja se men Markus går först.

Allt för nu.

Det var ett tag sen, tiden har stått still men ändå passerat i en himla fart

Det känns i luften, det känns inom mig, det känns lite överallt.

En månad sen studenten, en månad?! Det känns som om det hände för några minuter sen men samtidigt en evighet sen. Det har hunnit hända så mycket, på olika sätt. Det känns som en ny tid, något nytt som börjat. Jag känner mig redo för det nya (det jag hitills stött på) men också för allt de som kan hända... Vad det än är. Det känns bra att nya saker tar form, känns spännande och jag känner verkligen att det behövs. Det behöver inte vara stora förändringar, det lilla kan vara minst lika fint. Detta trotts att jag inte alltid känner mig bekväm när förändringar dyker upp. Det är det lustiga med förändringar, jag behöver något som rör om och förändrar, samtidigt som jag är rädd för det. 

Hur som helst, dagar som denna känns det väldigt bra att känna att det kan hända vad som helst, jag gillar känslan av spänning. Andra dagar äter rädslan upp mig över att jag inte vet vad som ska hända. Men just nu flyter jag med den härliga känslan av att vad som helst kan hända, I like it.

RSS 2.0