Jag känner en viss oro för att bli gammal... ja jag gör faktiskt det. Okej än så länge borde jag inte ens tänka på det men ändå... Fast tanken dyker upp. Tiden går framåt hela tiden och dagarna försvinner, det går framåt och det skrämmer mig. Jag har tänkt på det förut men inte förens nu har jag tänkt på det på det här sättet.

Tid skrämmer mig, den går alldeles för fort och sen försvinner den...

I fredags så skulle jag och Ida äta apelsin... Och jag börjar skala precis som vanligt, sen kollar jag på den och ser detta... Ett hjärta!! Bara så där så var det där, inget jag tänkte på att lixom skala på det sättet så att det blev så, jag skulle ju bara skala som vanligt.
Jag börjar undra om det finns något...eller att det är någon som vill visa något, gud? Jag är inte speciellt troende men ibland så börjar jag fundera på om det finns något som ingen ser. Något som typ visar små tecken på saker, att det snart ska hända något, för ibland händer det saker som jag inte kan förklara... och det har hänt att det har hänt flera små saker som typ har bettyt samma sak, Är det bara tillfälligheter? eller finns det något där som vill visa något? Jag undrar... för tänk om det finns små tecken som vill visa saker, bara det att vi oftast är för upptagna av annat för att se de. Eller är det bara så att vi människor vill ha förklaring på allt och just därför så vill vi tro att det händer av en anledning? Ja, jag vet inte men om det finns saker som händer som typ olika tecken så tycker jag det är coolt, fast alla tolkar saker annorlunda... men det är fortfarande coolt!

Det känns som om jag vill att något ska hända, att jag typ ska träffa någon som bara förändrar saker, som typ får mig att se saker på andra sätt eller jag vet inte... Är det kärlek jag letar efter eller är det bara för att jag ser alla andra hittar den, som jag också vill ha det? För vad är det egentligen jag vill? Bara för att "alla andra" (inte alla, men många) så betyder det inte att det är vad jag vill, men man påverkas ju av andra oavsätt om man vill det eller inte. Det som händer runt omkring oss tar vi ju upp mer eller mindre. Så jag funderar lite över om det verkligen är så viktigt, jag menar jag trivs med mig själv som det är bra som det är, sen är det klart att det kan alltid bli bättre men det är så vi människor fungerar, vi vill ha mer och helst av det vi inte kan få. Så varför stressa med att hitta någon, då kanske man bara tar första bästa och det blir inge bra om det bara blir någon just för att man vill ha någon. Ne jag lever efter "ordspråket" ska det vara så ska det vara på riktigt! :p
Så egentligen varför inte bara chilla och ta det lungt, saker kommer hända förr eller senare och om man inser att det är bra som det är så varför längta bort till något man inte vet om det är bra eller inte.
Drömmar är en sak verklighet en annan.

lite funderingar så här på kvällen ;p

Idag läste jag lite i min "dagbok" som jag började skriva i 2008 jag skriver om hur mitt liv var, det var nästan mitt i den jobbigste perioden i mitt liv. Det var då mina föräldrar skiljde sig, jag hade nyss börjat högstatiet och mådde inge vidare, livet kändes overkligt som om jag var här fast ändå inte. I dagboken står det massa om att jag vill visa alla hur jag känner och hur jobbigt jag kände att mitt liv var. Det står också en hel del om att jag måste träna mer och "komma iform" äta bättre... men bättre var det knappast snarare mindre och nu ikväll så kollade jag på en blogg om en tjej som haft Anorexi och det slog mig hur nära kanten jag var, kanten som jag inte ville falla över men som jag var nära att falla över. I dagboken började jag skriva upp hur mycket jag åt och hur mycket jag tränade... När jag läste så kändes det precis som jag drogs tillbaka till den tiden, jag fick nästan samma känsla och att förstå att det var mina ord kändes svårt men vart ända en är skrivet av mig, när jag läste det så känns det sorligt att det var så. Att mitt liv som redan var jobbigt höll på att bli ännu värre.
Jag skrev upp vad jag åt varje dag och uppmande mig själv att hela tiden äta lite mindre i hopp om att jag skulle bli smalare och känna mig mer nöjd över mig själv. Jag kollade på videos på youtube för att peppa mig själv att jag kunde nå mitt mål, en sådan video kunde vara en sån:
Ultimate Real Girl Thinspiration.
Sådana videos kollade jag på ganska ofta och dom kallas för thinspo, när jag tänker tillbaka så var det helt sjukt att jag satt och kollade på det och önskade att det var jag som såg ut som någon av dom tjejerna. Vissa kanske inte är underviktiga men många av dom är och det skrämmer mig att det här är vad många vill uppnå och jag var en av dom. Jag tänkte att om jag blir så smal så kommer allt kännas bättre jag kommer bli lyckligare, men problemen jag hade hemma med mina förlädrar skulle inte försvinna bara för att jag blev smalare, jag försökte hitta en lösning på dom problemen jag redan hade, men någon lösning var det inte.

När jag kollade på den där bloggen om tjejen som haft anorexi, jag har i och för sig följt hennes blogg ett tag men hon hade lagt ut den här videon på sin blogg:
Det är så jävla hemskt att det kan bli så här, visst det är är extremt men jag menar sjukdomen tar över en och tar kontrollen över hela ens liv. När man väl hamnat där så är det en lång väg tillbaka, jag har inte varit där men när jag läste i min dagbok så kände jag bara vilket håll det var på väg åt. NU gick det inte så långt för saker och ting löste sig i tid så det hann inte bli värre. Jag kan inte påstå att jag är jättenöjd över hur jag ser ut och det går lixom up och ner vissa dagar så känner jag mig hur nöjd som helst och andra inte, men så är det ju med mycket precis som humöret. Men när jag ser det här så känner jag bara hur jag borde vara nöjd över hur jag är och ser ut, det borde alla vara. Jag menar tänk hur det kan bli och hur har det blivit så här hela idealet om att vara smal det som har blivit som ett "måste" det är skrämmande att se hur långt det kan gå utan att personen själv ser det. Vad hände med att leva och må bra? alla är olika och alla borde leva utifrån sig själv och äta och se hälsosamma ut. Det är sorligt när det går åt andra hållet också då man äter för mycket, det är ju inte bra det heller. Ordet lagom är typiskt svenskt men jag tror att det oftast är det absolut bästa!

Ibland så kan jag fortfarande tänka att jag skulle vilja vara en där supersmala tjejen i en thinspo-video, men då börjar jag fundera på om jag verkligen vill det, för är det verkligen för mig egen skull jag vill vara det? eller är det bara för att det "ska" vara så? Det är som att köpa en ny tröja den är ny i början och är jättefin.. sen går tiden och den blir bara en tröja som vilken tjöja som helst. Det jag menar är att man aldrig blir nöjd, det ändras hela tiden. Men att göra något för någon annans skull, som att bli smal bara för att samhället säger det tror jag inte är bra för någon. Ska man ändra något hos sig själv som att gå ner i vikt så ska man ställ sig frågan om det är för ens egen skull man gör det?, för att må bättre?, känna sig starkare? Om det inte är för ens egen skull då kan man lika gärna låta bli.

Man har bara ett liv och man borde vara rädd om det, tro på sig själv... Det är inte lätt men att försöka är alltid en början och med viljan kommer man längre än vad man kan tro!!

Ibland känns allt så fel, jag vet inte hur jag ska visa vad jag känner. Det jobbiga är att alla tolkar allt på olika sätt så man kan aldrig riktigt vara säker på att det man menar kommer fram, alltså att personen förstår vad man menar. Jag vet inte hur jag ska göra, allt blir bara så fel. Man ska vara ärlig och rak och säga det man känner men vad gör man om man inte är säker på vad man känner för en person?
Känslor är jobbiga när allt bara trasslar till sig... men känslor kan vara underbara om man förstår dom.

// LajsA ♥


Ibland känns det som om det bara regnar på mig...

Hellu!

Nu har jag fått till bloggen lite mer och jag blir bara mer och mer nöjd över designen. Jag har nästan varit lite emot att blogga och har aldrig riktigt sätt mig själv som någon som bloggar, men dom flesta gör det.. jag påstår inte att jag föll för något grupptryck men jag har läst lite bloggar och ser det lite mer som en kul grej. Får se hur det går ;) Jag tänker skriva om lite allt möjligt men bland annat vad jag gör, skolan och tankar å funderingar som jag har.
Det är bara att kolla vidare efter nästa inlägg,
så får vi se vad det handlar om! :)


 
// LajsA ^^,