I lördags var det andra och sista dagen på el storsjöyra.

Det började blött, extremt blött. Vädergudarna tyckte att spöregn passade ypperligt, vi tyckte till en början att det var ren katastrof. Men! Kvällen blev bra, så bra!

I och med det äckliga regnet sprang vi runt och frågade alla rem-stånd (roligt ord) vi kunde hitta om de sålde ponchos, det gjorde de inte. Vilket var märkligt då de själva hade sådana på sig. Hur som helst fick vi efter mycket letande tag på varsin. När det var gjort traskade vi till badhusparken där något väldigt väldigt oväntat skulle ske (något jag inte alls hade någon aning om då). Markus Krunegård var först ut, då jag nästan är lite kär denne mans musik kände jag att bara få se honom live skulle göra min kväll underbar. Men det slutar inte där. Stod där och sjöng med i varje låt och hoppade som en tok. Han var så bra, trotts regn! Lite regn (läs skitmycket regn) kan inte komma emellan en bra konsert med en fin artist. När han spelat klart tänkte vi gå därifrån, då han PLÖTSLIGT träder fram vid sidan av scenen i ett vitt party-tält. Mitt hjärta stannade (men kom igång igen utan några spektakulära upplivningsförsök). Ställde mig i kö för att få en närmre skymt av min idol. När jag var framme vid honom fick jag inte ur mig så mycket, lät som en tant med extremt darrig röst och sa något i stil med "Markuuuss, autograf? kaann jaag fffå eeenn krjaam". Kände mig extremt vuxen och vältalig, nej snarare som Lisa 5 år. Dessutom skulle jag i den känslosammastuden köpa en affisch som han kunde skriva på. Att leta pengar i en byxficka som är begraven av en regn-poncho är inte lätt. Men det gick! Jag fick en kram, fotades med Markus och fick med mig en stor affisch med hans autograf på. När vi gick därifrån började jag grina. Haha japp grina. Blev för många känslor på sammagång och när spänningarna släppte och jag insåg vad jag nyss varit med om (JAG HADE KRAMAT MARKUS KRUNEGÅRD) kom tårarna och jag var nu inte 5 år utan 14 år.

Det är något jag aldrig kommer glömma! Hur många gånger i livet får man en kram av sin idol? Har man tur händer det en gång... Jag hade tur ♥

Resten av kvällen var blöt och åter blöt, men inte gjorde det något. Vi käkade langos, fick nog av våra ponchos och slet av oss dom under Den svenska björnstammen. Var runt och kollade på olika artister och stod och vifftade med jämtländskaflggor under presidenttalet. När jag sedan satt blöt och trött på nattbussen hem kunde jag inte göra något annat än att le. Det var en av de blötaste kvällar i mitt liv men samtidigt en av de bästa!!