4 Juni
Det känns som om det äter upp mig, som om jag är helt ensam. Det är bara jag, som om jag är instängd i en låda och jag ser inget annat än mörker. Visst ser jag lite ljus där uppe men väggarna kommer allt närmre och ljuset glömms bort för en stund. Jag vet inte varför eller hur, jag vet bara att det känns så.
Känslan äter upp mig bit för bit. Känns inte som om jag har någon makt alls.
Det har varit så förut och nu är det här igen...
jag tror att det bara är en fas man är i just nu. det kommer bli bättre lisa, men nu tar lixom allt slut och då känner i alla fall jag mig så fruktansvärt stressad för jag känner att det bara är jag ensam, jag har inte lärt känna någon jag har inte gjort nåt nytt, som jag sa till dig förut...jag vet hur det känns och du vet med hur jag känner. du ska inte känna dig ensam. alla gör det just nu tror jag. du har många kompisar och även om det känns meningslöst så kan du alltid prata med någon. många vill nog vara med dig även om det inte känns så, de kanske känner som du, att de är så ensamma.
finns här<3
