Läget börjar bli kritiskt....
Var sjuuukt länge sen jag var ute i dimman och på dansgolvet.
Jag börjar få abstinens.
Vill bara ge mig ut, känna den härliga lätta känslan i kroppen, känna plusen i takt med musiken, kroppen hänger på och man dansar som om det inte existerade något annat i hela världen. Känner att man verkligen lever här och nu. Varje minut rinner förbi men närvaron är total. Man möter blickar, man ger blickar och man får kontakt med främmande människor. Man vet inget om dem men just där just då spelar det ingen roll. Alla är i samma härliga space. Man gör som man vill, det är en härlig frihet och för en kväll känns det nästan som om hela världen är ens egen. ♥
Alma, på onsdag checkar vi läget och hela världen är vår! ;D