22:52
Lite nattbloggning...
Jag vet inte vad det är som är fel, men något är det. Sommarlovet är här och det borde kännas underbart (vilket det gör i grund och botten) men ändå så känns det inte helt bra. Det är som om jag känner mig oroad och jag kan inte sätta fingert på vad det är. Något känns fel.Det känns på något vis som om det är mitt undermedvetna som känner på sig att allt inte är som vanligt. Och det är det ju inte heller, det är sommarlov och det betyder massa ledig tid (även om jag börjar sommarjobba imorgon) massa tid att tänka på sånt man helst inte vill tänka på. Allt vad vardag innebär försvinner, det är förvisso skönt men på något vis känns det inte som om jag kan njuta fullt ut. Den tråkiga vardagen tycker jag ju inte om jättemycke heller precis. Men rutiner är faktiskt skönt att ha, att lixom klamra sig fast vid när det känns jobbigt.
Det är kanske så att jag inte är så bra på förändringar, det är jobbigt att känna så inför saker som är menat att vara roliga, ja för till och med roliga förändringar kan kännas jobbiga. Alla har vi våra små problem antar jag och detta råkar vara mitt.
Tankarna kommer smygandes när jag inte har något för mig, eller när jag inte är tillräckligt sysselsatt. Ska det behöva vara så? Att man alltid ska behöva hålla sig sysselsatt med vad det än kan tänkas vara för att hålla tankarna borta. Tycker att det vore jobbigt att hela tiden behöva ha något att göra, fast samtidigt så mår jag ju bättre av det (att ha något att göra). Det är en balansgång det med som så mycket annat här i livet.
Tror att jag får ut och springa och ge gärnet och trötta ut kroppen fysiskt istället för pyskiskt (dock inte nu). Och så får jag väll ta och skaffa mig "sommarlovsruntiner". Det finns alltid något sätt att lösa saker på, det gäller bara att hitta dem och det kan ju vara jädrigt svårt. Men det går.
Sova är iallafall det som känns absolut bäst stunder som denna, att bara få stänga av ett tag.
Jag vet inte vad det är som är fel, men något är det. Sommarlovet är här och det borde kännas underbart (vilket det gör i grund och botten) men ändå så känns det inte helt bra. Det är som om jag känner mig oroad och jag kan inte sätta fingert på vad det är. Något känns fel.Det känns på något vis som om det är mitt undermedvetna som känner på sig att allt inte är som vanligt. Och det är det ju inte heller, det är sommarlov och det betyder massa ledig tid (även om jag börjar sommarjobba imorgon) massa tid att tänka på sånt man helst inte vill tänka på. Allt vad vardag innebär försvinner, det är förvisso skönt men på något vis känns det inte som om jag kan njuta fullt ut. Den tråkiga vardagen tycker jag ju inte om jättemycke heller precis. Men rutiner är faktiskt skönt att ha, att lixom klamra sig fast vid när det känns jobbigt.
Det är kanske så att jag inte är så bra på förändringar, det är jobbigt att känna så inför saker som är menat att vara roliga, ja för till och med roliga förändringar kan kännas jobbiga. Alla har vi våra små problem antar jag och detta råkar vara mitt.
Tankarna kommer smygandes när jag inte har något för mig, eller när jag inte är tillräckligt sysselsatt. Ska det behöva vara så? Att man alltid ska behöva hålla sig sysselsatt med vad det än kan tänkas vara för att hålla tankarna borta. Tycker att det vore jobbigt att hela tiden behöva ha något att göra, fast samtidigt så mår jag ju bättre av det (att ha något att göra). Det är en balansgång det med som så mycket annat här i livet.
Ibland kan jag ta vad som helst känns det som, det löser sig är mitt motto och jag håller fast vid det. Men ändå så dyker stunder som dessa upp, när jag känner mig så svag och ensam. Det är på något sätt så att tankarna äter upp mig och sprider oro och ångest i kroppen. Allt detta utan att jag riktigt vet vad som är felet, egentligen. Jag kan bara gissa.
Tror att jag får ut och springa och ge gärnet och trötta ut kroppen fysiskt istället för pyskiskt (dock inte nu). Och så får jag väll ta och skaffa mig "sommarlovsruntiner". Det finns alltid något sätt att lösa saker på, det gäller bara att hitta dem och det kan ju vara jädrigt svårt. Men det går.
Sova är iallafall det som känns absolut bäst stunder som denna, att bara få stänga av ett tag.
Kommentarer
Postat av: semlan
<3 det är bra att du håller fast, många tankar kommer fram när man får tid...du får tysta dem med lite gregen eller sara :) det borde fungera <3 kraam!
Postat av: iiida
vaarm kram fran sooolgrekland! <3
Postat av: Sara
det där med att tysta tankar med sara tycker jag låter som en bra idé ;) håller med om att det kan vara jobbigt på sommarlovet, att allt liksom ändras sådär helt plötsligt. förra sommaren slösade jag totalt bort på att vara oförklarligt deprimerad utan någon egentlig anledning, och det var ingen hit. det gäller väl som vanligt bara att tänka positivt antar jag...
Trackback
