Känner att jag kanske skriver lite för mycker om för lite intressanta saker... Men skiiitsamma. Bloggar är till för att skrivas i.

Känner mig en aning skum i kroppen, ordet skum är svårt att deffinera men det funkar att använda när man inte riktigt vet vad det är man känner. Skumt passar bra, dock fattar ingen vad man menar, om det är bra eller dåligt är svårt att veta med detta ord. Skumt är ganska neutrallt antar jag men ändå är det inte bra fast inte heller dåligt... Eh aja...

På bussen hem kom jag att tänka på hur liten människan är, att vi lixom lever på en planet där resurserna inte varar för evigt. Just då kände jag att jordens undergång var nära, att vi inte kommer att kunna rädda något för att människor inte kommer överens. Just den tanken, att vi människor är så små och hjälplösa på något vis slår till ibland. Det känns hemskt att se oss som hjälplösa små varelser. Men på något vis är vi ju det. Utan elektricitet skulle ju allt stanna, bara en sån sak. Jag vet att undergången inte kommer ske inom en snar framtid, men jag kan inte låta bli att tänka att vi egentligen är ganska små.

Depprimerande.