Helt plötsligt känner jag mig så nedstämd, som en våg som kom och sköljde över mig. Och där stod jag utan paraply lixom. Ja, ungefär så kändes det.

Funderar på om det är hösten, med sitt eviga regnande, sitt insmygande mörker eller stormiga väder... Men faktum är att jag gillar hösten, den är inte så hemsk. Jag gillar att det bli mörkare, att det är lite mulet (fast det behöver ju inte regna så förbaskat) det matchar lixom mig på något vis, min närvarande sinnesstämmning. Så hösten är kanske inte problemet... aja är så många tankar som snurrar i huvudet kan vara dom också... 



Vill vara i ett helt annat hus en det jag är i nu, bort, bort! men härifrån kommer jag inte. Inte än på ett tag, nu vill jag hitta det som gör att jag orkar kämpa på tills allting ordnar sig.