Det finns inget som når mig då
Just idag, såhär lite tidigt på kvällen (ungefär vid sju) tog jag på mig mina träningskläder och snörade på mig springskorna. Möttes av ett duggregn utanför dörren. Det gjorde mig inget. Började springa och kände hur all energi kom fram. Sprang bättre än på länge jag kände hur jag flög fram samtidigt som regnet ökade ytterligare. Jag kände mig så stark, som om jag sprang från allt jobbigt men bar med mig det positiva som drivkraft framåt. Inget kunde stoppa mig. Kände regnet mot ansiktet, det var så härligt. Sprang vidare och log inombords.
Framsteg sker allt, kanske inte alltid så ofta som vi vill, men till slut så!
Framsteg sker allt, kanske inte alltid så ofta som vi vill, men till slut så!
Kommentarer
Trackback
